På svenska

Assistenter och bostäder är nödvändiga

• Artikeln har publicerats i mars 2007 Hufvudstadsbladet, Opinion & debatt

I den utredningsmannarapporten som sittande regeringen publicerade ett par år sedan (Social- och hälsovårdsministeriets raporter 2005:4, Erkki Paara) konstaterades att organiseringen av boendet med tillhörande service för svårt handikappade är en av de största utmaningarna för den finska handikapppolitiken under de kommande årena. Det behövs tusentals nya bostäder för utvecklingsstörda personer.

Rapporten publicerades, behovet konstaterades men vad hände det sedan? Ingenting.

Statsminister Matti Vanhanens regering lovade i sitt regeringsprogram att förnya hadikappservice så att de handikappade blir jämlikt behandlade. Utredningar gjordes, lagtexten skrevs så gott som färdig, men vad hände det sedan? Ingenting. 

I slutet av 1970-talet påbörjades en kraftig nerläggning av centralinstitutioner för utvecklingsstörda. Som följd av detta finns det nu bara 2.500 personer som bor kvar på institutioner. Siffran var 10.000 när nerläggningen påbörjades. Utöver institutionsplatser finns det dryga 9.000 platser i öppet boende. Totalt finns det alltså boendeservice för ca. 12.000 av 30.000 utvecklingsstörda i Finland. Största delen av utvecklingstörda bor fortfarande med sina åldrande föräldrar.

Många utvecklingsstördas föräldrar runt om i Finland har tröttnat på att vänta.  De har grundat föreningar som har tillsammans med branschens organisationer startat boendeprojekt. Detta tycks vara ett fungerande sätt att åstadkomma bostäder åt utvecklingsstörda. Enbart inom huvudstadsregionen finns det flere exempel av detta slag. Men är det rätt att redan färdigt överbelastade föräldrar måste grunda nya föreningar och driva projekt för att få boende åt sina utvecklingsstörda ungdomar. Det finns väl färdigt kunnande inom kommuner och samkommuner som kan saken bättre än föräldrarna. Visst skall man utnyttja föräldrarnas kunnande och erfarenhet, men som experter och sakkunniga rådgivare – inte som projektarbetare. Statsminister Matti Vanhanens regering hade som mål att förbättra handikappades situation så att de handikappade blir jämlikt behandlade. Regeringen hade fyra år på sig. Förbättringarna lämnades till följande regering.

En mycket väsentlig faktor i förverkligandet av detta mål skulle ha varit och är att utvecklingstörda människor har rätt till personliga assistenter, tillgång till individuella och trygga bostäder av god kvalitet och möjlighet till så självständigt liv som möjligt. Så som de utvecklingsstörda i Sverige har – har haft redan i över tolv år.

I Finland fick regeringen till stånd utredningar men gjorde inte det som den lovade i sitt regeringsprogram. Snart börjar en ny regering med ett nytt program sitt arbete. I det programmet och dess förverkligande får inte de utvecklingstördas behov glömmas bort.

Kårkulla vill inte ta emot kritik?

• Artikeln har publicerats i februari 2008 Hufvudstadsbladet, Opinion & debatt

Petra Hyvärinen, fullmäktigeledamot i Kårkulla samkommun var missnöjd (HBL 14.2.2008) med HBL artikeln (9.2.2008) om vår familj och upplevde vår kritik mot Kårkulla som osaklig. Hon skriver i sin insändare att hon påstår att hon vet ganska bra vad hon talar om. Hon också skuldbelägger anhöriga till Kårkullas klienter när hon konstaterar att ”Ofta är det den egna familjen som ställer till de största problemen för boaren, om man skall vara ärlig. Jag vet, jag har sett.”

Detta speglar väldigt bra och tydligt det faktum som vi allra mest siktar vår kritik mot – inom Kårkulla brukar de ”veta ganska bra vad de talar om”. Just med de här orden har vi blivit bemötta där också tidigare. I stället för att på detta sätt visa sin arrogans mot kunden, vill vi föräldrar till utvecklingsstörda barn och ungdomar, att man högaktar vår sakkunnighet och att man respekterar våra barns individuella behov.

HBL artikeln beskrev för det mesta vår vardag och vårt liv som en familj med två multihandikappade ungdomar. Kårkulla nämndes i samband av vår intervju totalt tre gånger i själva artikeln. Vi har varken kritiserat vård eller personal eller vårdfilosofi på Kårkullas boenden. Vi har kritiserat bemötandet av oss av Kårkullas omsorgsbyråns personal. Vi har kritiserat det att Kårkulla har inte varit intresserad av våra pojkars boendebehov trots det att vi har under ett möte med Kårkulla personalen redan för 16 år sedan berättat vad vi är ute efter.

Vi är inte ensamma om denna kritik mot Kårkulla. Stjärnhemföreningen som också nämndes i HBL artikeln grundades år 2005 på grund av att så många familjer upplevde Kårkullas sätt att handha våra närmanden gällande boendeservice på samma sätt som vi, arrogant och likgiltigt med attityden ”vi vet nog bäst vad era ungdomar behöver.” Därför vill medlemsfamiljerna i vår förening inte mera  ha med Kårkullas boendeservice att göra, så illa upplever de att de har blivit bemötta av samkommunen.Som fullmäktigeledamot i Kårkulla samkommun borde Petra Hyvärinen bli orolig när hon läser i tidningen att det finns potentiella kundfamiljer som upplever Kårkullas service som dålig. Istället väljer hon att attackera mot HBL och bortförklara kritiken som osaklig. Om det finns flere sådana här personer i samkommunens förvaltning bland de 58 (!) fullmäktigeledamöter är det väl inte så underligt då att också många i personalen inom administrationen och omsorgsbyråerna har lagt sig till med liknande inställning.